2003-08-24 00:00
På spaning efter stjärnfall

KUMLA  - Oj, det var en riktig tjoblängare!
Kurt Larsson gör aftonens första observation. Ett dammkorn i meteorsvärmen Perseiderna har ritat ett snabbt streck i jordatmosfären tio mil bort. Ett stjärnfall. Kumla Astronomiska Förening har inlett säsongen.


Klockan är 20.30 en vanlig tisdagskväll i augusti. Vi befinner oss vid domarringen i Hjortsberga, det gamla gravfältet söder om Kumla. Razvan Chiriac är först på plats, klubbens teleskopbyggare med rykte i hela Mellansverige. Han har byggt landets största amatörteleskop på 24,5 tum med hjälp av en glasslipande spansklärare i Fagersta.
I kväll har han en datoriserad och el-driven rysk-amerikansk pjäs som inte går av för hackor. Men han måste hålla sig nära bilen för att klara strömförsörjningen medan övriga gruppen vandrar upp mot domarringen.
Solen har gått ner och en fullmåne höjer sig vid horisonten åt Pålsbodahållet till. Vackert men impopulärt. Månen ger för mycket ljus.
Tiden runt 12 augusti är något av startpunkt på säsongen för amatörastronomerna i Kumla. Då passerar jorden genom en meteorsvärm som är resultatet av kometen Swift-Tuttles möte med jordbanan en gång i tiden. Det efterlämnade en hop stoftpartiklar. De största är bara någon millimeter, knappt det.
Ett år utan perseiderna känns inte helt, tycker en äkta amatörastronom.
Vi ser de första stjärnorna. Vega framträder mot en ännu ljus sommarhimmel. Vår närmaste stjärna. 16 ljusår bort!
- För mig började det här intresset av en slump, säger Kurt Larsson. Jag skulle på semester och fick syn på en stjärnkarta i en tidning. Jag rev ur den och lärde mig hela stjärnhimlen. Jag tror det var 1975.
- Nu syns Capella i Kuskens stjärnbild, visar Olle Widlund. August Strindberg noterade på sin tid att när han såg Capella började gatlyktorna i Stockholm tändas.
Olle Widlund har haft ögon mot himlen sedan barnsben. Pappa invigde honom i universums oändliga mysterium och det blev en fascination för livet. Han var en av grundarna till föreningen i Kumla och har intresse för astronomins historia och mytologi.
- Visste du att stjärnorna har arabiska namn och stjärnbilderna grekiska, frågar han. Och att Mayafolket kunde beräkna årets längd på sekunder när.
- Jag har varit ute och arbetat mycket runt om i världen och haft stor glädje av astronomin, säger han. Den har starka kopplingar till kultur- och idéhistoria. För mig har astronomin fungerat som en brobyggare till andra kulturer och människor.
Jan Lundholm har ett specialintresse för de verkligt svindlande objekten, galaxer.
- Långt bort och svårfångat, fantasieggande, sammanfattar han.
Han gafflar in vårt synfält genom kikaren på en ljus fläck i nordlig riktning. Vi hittar dit genom att orientera oss efter två ljusstarka stjärnor. Den ljusa fläcken är Andromeda-galaxen, Vintergatans närmaste granne i universum.
- Dit är det 2,5 miljoner ljusår, säger han torrt.
- Jaså, ni tittar in i granngården, inflikar Kurt Larsson medan oändligheten svindlar.
Andromeda kanske inte längre existerar. Den kanske slocknade för två miljoner år sedan. Ljuset från galaxen skulle ändå fortsätta att nå jorden en halv miljon år till.
Domarringen i Hjortsberga är en gravsättning från järnåldern, daterad till 400 e Kr. Det mesta vi ser på stjärnhimlen är ljus av ännu äldre datum.
Owe Dahrén är också en av föreningens veteraner. Han har fastnat för kometer och räknar Halebop från 1997 till sin mäktigaste upplevelse hittills.
- Jag var ute och tittade efter den 137 kvällar.
Han bar på ett slumrande astronomiintresse som han släppte fram en februarikväll 1986 då han gick ut och observerade Merkurius. Sedan var han fast. Köpte ett billigt teleskop på Claes Ohlsson och gav sig hän.
- Men jag avråder nybörjare från att köpa teleskop. Man ser för mycket och vet inte vad man ser. Börja med en vanlig fältkikare 7x50 och lär känna stjärnhimlen, är hans råd.
Kvällshimlen mörknar. Kurt Larsson har en handdator med hela planetystemet inlagt. Han berättar att solen i detta ögonblick befinner sig 13 grader under horisonten. Vi har "borgerlig skymning" och kommer snart att uppleva sommarens första "astronomiska skymning" då solen går mer än 18 grader under horisonten. Borgerlig skymning är 6 grader och då räcker ljuset för att man hjälpligt ska kunna läsa en tidning.
Månen har fått sällskap av en rödaktig tingest som näst efter Perseiderna är kvällens clou. Det är planeten Mars som visar sig från sin allra bästa sida. I dessa dagar är Mars närmare jorden är den varit på 73 000 år. Snacka om historiens vingslag.
Razvan riktar sin rysk-amerikanska pjäs mot det rödaktiga klotet och ser en vit kalott vid planetens övre del. Han ser polarisen på Mars.
Uppe vid domarringen har en grupp lagt sig i ryggläge på tältsängar, intensivt koncentrerade på dammkorn som tar sig in i jordatmosfären och ritar snabba vita streck. De kommer glesare än de brukar, knappt ett i minuten.
- Men den var fläskig, utbrister Kurt Larsson plötsligt och tittar ut över Närkesslätten söderut. I fjärran lyser Hallsberg upp den djupnande sensommarhimlen.
Klockan är runt midnatt då Owe Dahrén börjar tänka på den kommande arbetsdagen. Det blir signalen till uppbrott.
Text: ERIK MARANDER
019-15 51 62
erik.marander@nerikes.se
bild: lennart lundkvist